"På ytan ser de ut som vanliga pojkar"

"Varför arbetar ni med pojkar? Varför inte med flickor?"

Organisationen Urban Light, som arbetar mot människohandel i Thailand, har många gånger fått den frågan.

Det finns redan så många som engagerar sig för flickor och kvinnor i Thailand. Av den anledningen arbetar Urban Light uteslutande med pojkar och unga män som fallit för sexhandeln.

Socialarbetaren Piyawan Peangmon, eller P’tu som hon kallas, har lång erfarenhet av att jobba med utsatta människor. Genom samtal försöker hon bygga en relation med pojkarna. Samhället betraktar dem som sämre barn och vill ogärna hjälpa dem.

– På ytan ser de ut som vanliga pojkar som lyssnar på musik och spelar tv-spel. Men tränger man lite djupare så är de… ensamma, säger P’tu.

Lätta att utnyttja

De flesta pojkarna är sårbara på grund av sin familjesituation eller för att de inte har en familj. En del av dem är papperslösa migranter och saknar rättigheter i Thailand, andra har inte gått klart grundskolan och har väldigt svårt att hitta arbete. Detta gör dem lätta att utnyttja.

– Min erfarenhet är att de fångas upp när de går omkring ensamma eller i kompisgäng på gatorna. Någon vuxen kan då stanna till och försöka anlita dem för någon form av olaglig verksamhet, exempelvis sexuella tjänster. Det kan också vara att de bjuds med av en kompis som redan tjänar pengar på det här sättet.

Vilket framtidshopp skulle de ha om de inte kom i kontakt med Urban Light?

– Först och främst skulle de sakna en trygg viloplats. Deras liv skulle vara mycket farligare. På Urban Light får de lära sig hur de kan skydda sig själva.

Sedan 2015 stöttar Barnhjälpen Urban Lights förebyggande arbete och deras centrala drop-in-center i Chiang Mai.

En av dem som besöker drop-in-centret är Phum, en kille i 20-årsåldern från en avlägsen bergsby i Mae Hong Son-distriktet. Han växte upp med sin pappa, omgiven av vänner. Han medger att han var lite av en mobbare men beskriver i allmänhet sin barndom som lycklig. Han bodde där tills han gått ut högstadiet och då begav han sig till Chiang Mai.

– Jag flyttade först till Chiang Rai, en stad längre norrut, och arbetade på en restaurang där i ett år, men sedan blev min mamma sjuk och då flyttade jag i stället till Chiang Mai och började jobba för att försörja mig och min mamma, berättar Phum.

Hur ser en dag ut för dig?

– Jag vaknar vid 6-tiden och jobbar sedan mellan 7 och 19. Efter jobbet hänger jag med kompisar, spelar fotboll och innan jag lägger mig läser jag företagsekonomi. På lördagar och söndagar pluggar jag hela dagarna.

Phum är både samlad och saklig men berör inte hur han försörjer sig. Han styr i stället snabbt in på vad Urban Light betyder.

– För ett par år sedan lärde jag känna en vän som berättade om Urban Light och hur de kunde hjälpa till. På Drop-in-centret träffade jag en av deras socialarbetare, som ordnade så att jag kunde börja läsa på universitetet.

Centret ger honom ett sammanhang och en trygg plats där han träffar vänner, spelar gitarr och äter mat.

– Tack för allt ni gör. Vi klarar oss inte på egen hand. Även om jag aldrig träffat er eller vet vilka ni är så kommer jag inte att glömma de möjligheter ni gett mig och mina vänner.

Fotnot: Phum heter egentligen något annat.

Mattias Davén och Elin Larsson, kommunikatörer Barnhjälpen