Kent har varit missionär i Japan sedan 1994

"Jag vet inte hur många gånger jag varit på väg att ge upp och packa väskan. Men så får man vara med och leda en människa till tro. Det får mig att fortsätta och jag hör mig själv säga: Jesus ge mig en till!"

Det skriver Kent Edefors, EFKs utsända missionär i Japan sedan 1994, i denna vackra reflektion om vad som driver honom i mission.

Japan är ett vackert land. Tempelbyggnadernas arkitektur och snickerikonst är bedårande. Traditionella japanska trädgårdar är en fröjd för ögat. Men bakom det vackra döljer sig ett kompakt andligt mörker.

Det har nu snart gått 27 år sedan jag åkte ut som missionär. Mycket har hänt sedan dess. Kulturkrockar som jag inte trodde skulle drabba mig, som är född och uppvuxen i landet. Naturkatastrofer som jordbävningar och tsunami. Löften som svikits. Under och tecken. Det har varit motgångar och framgångar, sorg och glädje längs vägen.

Ibland har det känts det som om man predikat för döva öron. Evangeliet tycks inte ha nått fram. ”Religion är för de svaga och utsatta i samhället” säger de, men likväl håller de fast vid shintoistiska och buddhistiska ritualer/festivaler under året.

Vad är det som driver mig att fortsätta?

Vad är drivkraften i missionsarbetet?

"Vattendroppar får klippor att brista.”, är ett uttryck som finns i Japan. När dropparna faller konstant på en och samma plats brister i sinom tid klippan itu. Detta får bli en bild av missionsarbetet i Japan.

”Jag har bestämt mig för att ta emot Jesus i mitt liv och om det går för sig vill jag döpas….” Med glimten i ögat och med en övertygelse som fick mig att ta ett steg tillbaka av förundran stod han där. Under ett års tid hade han följt med sin fru till söndagens gudstjänster. Att följa med sin kristna fru till kyrkan var ett löfte han gett henne i samband med bröllopet förra året. Vecka ut och vecka in hade han suttit och lyssnat på predikan och lovsången.

Till skillnad från traditionella församlingar avslutar vi alltid gudstjänsterna med en frälsningsbön istället för att läsa ”välsignelsen”. Vi vill göra det möjligt för de som deltar i gudstjänsten att ta emot Jesus. Vi vill att bönen ska bli vattendroppar som får stenhjärtan att brista.Under ett års tid har han sett bönen på skärmen. Men den dagen hade han, om än väldigt tyst, bett bönen. Det levande vattnet hade fått klippan att brista.

30 maj fick församlingen Gospel House Shizuoka, där Kent Edefors arbetar, fira dop.

Det är detta som får mig att fortsätta som missionär: att se japaner komma till tro på Jesus. Detta är japanmissionens slutmål. Ja, all missions slutmål! Missionsuppdraget är människors frälsning och att göra dem till lärjungar. Jag vet inte hur många gånger jag varit på väg att ge upp och packa väskan. Men så får man vara med och leda en människa till tro. Det får mig att fortsätta och jag hör mig själv säga: Jesus ge mig en till!

Adrenalinet att fortsätta vittna och predika om Jesus får mig att glömma motgångarna.

Jag fortsätter att vattna klippor.

Skrivet av Kent Edefors, missionär i Japan sedan hösten 1994.

Denna text är hämtad ur nyhetsbrevet Utblick från EFKs internationella arbete i juni 2021. Prenumera på Utblick så får du berättelser som denna en gång i månaden - direkt i din inkorg! Öppnas i nytt fönster.